Ett exempel av vikt

Aftonbladet.se, , 2 oktober 2011

Tänk, så oroliga och chockade Aftonbladet är för att Chrystal Renn har gått ner i vikt. Vad omtänksamt av dem. Det är ju inte som om de bidrar till vikthetsen eller så - de bryr sig ju bara om folkhälsan...

Om oro och omsorg för befolkningen verkligen är orsaken till att Aftonbladet har en hel avdelning fokuserad på vikt - skulle inte artiklarna behandla alla former av viktrelaterade problem då? Ja, övervikt är ett hälsoproblem. Men undervikt och brist på näring är också vanliga hälsoproblem. Brist på näring gör människor mer mottagliga för depression, ångest och infektioner. Det gör människor frusna och okoncentrerade. Det krävs inte svält för att sådant ska börja märkas, bara mindre mat än vad kroppen behöver. Långsiktigt och vid allvarligare problematik orsakar det bland annat anemi (blodbrist), benskörhet, hjärtproblem, fertilitetsproblem m.m.

Om tidningen stod bakom "du duger som du är"-retoriken, skulle de verkligen lägga så mycket energi på att berätta hur vikten kan och borde krympa och hur? Det vettiga vore att överlämna överviktsproblematiken till profesionella specialiserade resurser, ett undvika att röra till det för de som väger för lite och/eller påverkas negativt av att få hälsoråd som är helt fel för dem och att helt enkelt låta bli att kommentera sina läsares kroppar och matvanor; Att sluta behandla bantning, kaloriminskning och viktnedgång som ämnen av allmänintresse med självklar plats på förstasidan.

Istället stoppar de in Mia Törnblom som "självkänsla är bra"-alibi medan de talar om för alla att ens barn behöver träna minst en timme om dagen och att modell-Emmas utseende granskas dagligen (Mellan raderna: "Även hon kämpar, precis som du - för det gör du väl?"). Vi får veta att det är viktigt att ha balanserade matvanor - inte för att må bra och vara tillfreds med livet utan för att gå ner i vikt (men begreppen används synonymt). De skriver om vikt som om  majoriteten av läsarna är diagnostiserade med allvarlig fetma - ett ganska konstigt antagande att göra. Och de skriver som om utseende, vikt och välmående är samma sak - vilket inte bara är dumt utan dessutom farligt om det får stå oemotsagt. 

Aftonbladet.se/vikt/ , 2 oktober 2011

Nej. Jag är inte först att kommentera detta. Jag är inte den första att konstatera: Det är en sjuk värld vi lever i. Och självklart är detta inte unikt för Aftonbladet. Men ta det som exempel. Som en tankeövning. Och fundera över varför de gör såhär. Vad vinner de på det? 

• Är det lättare att sälja tidningar (och gamla nyheter - den här varningen minns jag från typ 90-talet eller när leggings sist var modernt.) till okoncentrerade smådeppiga och frusna människor?
• Är det såpass lukrativt att odla fram och underhålla en noja baserat på en blandning av hypokondri, utseendepress och osäkerheter att det blir lätt att stänga ute djupare analys, etiska funderingar och ansvarskänsla inför den faktiska målgruppen - de som i själva verket blir måltavlan? Som i krig skulle kallas "collateral damage"?
• Är det lättare att tala om för människor hur de ska tänka och vilka de ska vara om man, på ett område som är väldigt personligt samtidigt som det också är väldigt publikt, hela tiden ger dem minimala möjligheter att lyckas? Och hela tiden framställer detta område som jätteviktigt?
  Damned if you do and damned if you don't.
   

Renn fick inte vara modell när hon var kurvig - hon fick vara en mullig modell, en titel som hela tiden måste ha dragit uppmärksamheten till den forna anorektikerns vikt. Nu är hon en vanlig modell utan tillägg. Vad som räknas som en "riktig" modell. Men det duger inte heller - fokuset på hennes vikt finns kvar. Viktkritiken finns kvar. Det är ett exempel på en klassisk härskarteknik: dubbelbestraffning. Det finns en motstrategier - anpassa och använd  (sid. 6).

Tankarna räknas.