Någon som är förvånad?

Är det egentligen någon som är överraskad över det här? Vem som helst som sett en modevisning på de högsta nivåerna de senaste 20 åren har väl märkt att det inte direkt är kurvor och byst som står högt i kurs på catwalken. För den som följt någon säsong av Project Runway blir detta ofta löjligt uppenbart när deltagarna ska designa kläder för "riktiga kvinnor", kvinnor med bröst och höfter. Alltid är det någon designer som bryter ihop eftersom uppdraget är orimligt och han (oftast han) inte har någon aning om hur man gör plagg som sitter bra på "vanliga kvinnor". Ofta skakar han av sig det hela eftersom det är irrelevant inom Haute Coture, den högsta toppen av mode. Och inte designar man för kurvor där. Om det inte gäller underkläder såklart. Eller Mad Men - modet, men då är ju kroppen en del av konceptet, en del av det udda och det nyskapande.

Så varför inte plocka in spinkiga män istället. Då slipper man svälta modellerna tills de inte har några bröst. Slipper problemet med alltför framträdande revben. Slipper obekväma kroppsdelar som sticker ut och hindrar plaggets fall. Jag. Blir. Så. Less. Men inte förvånad.

Perfekt modellform

Män är bättre utformade när kläderna ska falla från axlarna och skelettet är formen som de är designade för att framhäva. Så. Naturligt steg. Antar jag. Gaultier var först, undrar hur många som väntar i kulisserna.

Den "Snälla Killen TM", "Jämställde mannen" och varför han inte lyckas ragga

Jag läste Niklas Hellgrens blogginlägg : Fråga inte vad feminismen kan göra för dig. Sen skulle jag svara på "Anonym"s kommentar som lyder:

"Fast kvinnor vill ju inte ha jämställda män. Titta på krogen, vilka män är det som har kvinnor efter sig? Inte fan är det de jämställda männen som respekterar kvinnor och lämnar plats för andra i diskussioner. Nä, det är de stora och burdusa killarna som tar för sig och härjar runt."

Och det blev jättelångt så jag publicerar det här i stället:

Som kvinna och feminist uppfattar jag män som resonerar som Anonym som martyrer och kanske är det därför det går dåligt på krogen. Jag tror att det är få som tycker att det är attraktivt med en människa som försöker pålägga någon annan skuld och skam för att hon inte gör som de vill. Det Anonym ger uttryck för är "Snälla killen TM"-syndromet. På engelska finns begreppet "Nice Guy TM" för killar som resonerar ungefär såhär: "Jag är en snäll kille men jag får ändå inga tjejer. Tjejerna borde faktiskt skämmas för att de inte har sex med oss snälla killar som anstränger oss så mycket för att inte vara elaka killar" ett uttalande som andas hotet att "det är tur för dig att jag anstränger mig..." En annan variant är killen som blir vän med tjejen som han är intresserad av, anstränger sig för att vara jättesnäll, väntar på att bli upptäckt som pojkvänsmaterial och som sedan blir väldigt arg och bitter för att hon inte betalar tjänsten med en sexuell relation. Det är ingen riktig vänskap om den är villkorad på det viset, det är manipulation och inte heller särskilt attraktivt.

Dessutom finns en tendens där "Snälla killar TM" som ser sig själva som "jämställda" eller "feminister" gärna vill sitta på en piedestal och bli beundrad och få sex av stjärnögda tjejer som en sorts betalning för att de "offrar sig". Jag skriver jämställda och feminister inom citationstecken eftersom detta är mycket anti-feministiskt då killar som tänker så tycker att de har rätt att få en annan människas kropp, att de har förtjänat den i ordets mest krassa betydelse. En sådan attityd borgar inte för mänskliga möten och likvärdighet och ofta tål inte dessa killar att bli ifrågasatta. Dessutom blir de gnälliga när det inte går som de tycker att det ska, när de inte får vad de tycker att de har tjänat ihop. Inte heller denna attityd är särskilt lockande och dessutom är det sexistiskt - killen har bara gått varvet runt och kommit in igen via bakdörren.

Att vara feminist innebär för mig på något plan att inse att det inte finns jämställda människor, det är ett ett ideal och ett mål att arbeta mot. Jag är inte jämställd och den jämställda killen finns inte. En person som hävdar att hen är jämställd kommer inte anstränga sig för att bli mer jämställd - hen tycker ju att det är något som hen redan är, en statisk egenskap. Hen missar att jämställd i själva verket är något som en ständigt måste bli. Hen ids inte anstränga sig och det är ganska arrogant. Det spelar ingen roll hur mycket genusteori hen läser eller hur många feministiska möten och demonstrationer hen går på om hen inte arbetar med sig själv och sitt liv hela tiden. Det krävs ödmjukhet för det. Man blir aldrig färdig och aldrig perfekt.

Ingenting hindrar en feministisk man från att "ta för sig" på krogen, det handlar bara om att göra feminism även där. Att vara sjysst, att respektera att alla har rätt att bestämma över sig själva, att se alla som människor och inte som valuta. Det är lika illa att köra med "Du kvinna, Jag man, vi gå hem till mig nu!" (klubba möter huvud) som med "Du som är feminist borde faktiskt ligga med mig - du borde vilja det - för jag är en Snäll kille och Jämställd, och om du inte gör det så slutar jag försöka och då är det ditt fel så då får du skylla dig själv". "Snälla killar TM" är helt enkelt vare sig så snälla eller så jämställda som de intalar sig och det märks. Det uppfattas som oärlighet och utpressning.

Tipset är att möta andra människor som människor som har rätt att bestämma över sig själva utan att behöva försvara den rätten inför någon annan. Går inte det så är det kanske läge att göra lite förarbete. Att lära sig att känna av och respektera den andres och att bli snäll på riktigt.